Överlev om du kan.
EXTRAHARD MEDIEVAL är en liten svensk Minecraft-server för vänner, där överlevnad är på riktigt. Monstren är starkare, grottorna farligare och natten är tid för strid.
Världen hålls i ordning av Smeden. Du ser sällan Smeden, men Smeden ser dig.
Serveradress
mc.svenskserver.se
Hämtar status …
Minecraft Java Edition 26.3 · max 12 spelare · in kommer man genom en vän på servern
Extra hårt
ExtraHardMode gör världen tuffare: farligare monster, grottor som rasar och mindre förlåtande överlevnad.
Skydda ditt bygge
Din första kista skyddar marken runt den. Utöka med guldspaden och /extendclaim. Ingen annan kan bygga eller ta något där utan ditt tillstånd.
PvP om natten
På dagen råder fred. När solen går ned kan spelare skada varandra, så håll dig hemma eller håll svärdet redo.
Vad gör det extrahårt?
Servern kör ExtraHardMode, något få servrar vågar.
Berget släpper inte taget i första taget. Sten och djupskiffer biter bara på en ordentlig hacka, och även den slits ned fortare än du hinner svära. Här gräver ingen rakt ner. Du letar upp grottorna som naturen redan har öppnat, följer malmådrorna där berget mjuknar, eller packar krut och spränger dig fram tills stenen ligger som kullersten vid dina fötter. Och hela tiden lyssnar du efter taket. Uppluckrad sten ger vika, ett ras drar med sig nästa, och den som gräver för girigt kan bli begravd i sin egen gruva.
Längre ner blir luften tung och instängd. Facklorna fräser, flämtar och slocknar av brist på luft, och bara den som har packat lyktor ser vägen. Där nere väntar zombier som reser sig igen när du trodde att de var döda, skelett som skjuter eld och silverfiskar, och creepers som ibland lämnar ett paket TNT efter sig.
Ovan jord är det inte mycket bättre. Ett fall som borde ha gått bra kan knäcka benen, tung rustning drar ner dig mot botten i djupt vatten, och jorden är snål: grödor vissnar, öknen bär ingenting och snön fryser sönder fälten. När solen går ner blir allt ännu hårdare, och då får andra spelare också lyfta sina svärd mot dig.
Dör du vaknar du i en by du känner, kanske långt från där du föll. En del av det du bar på är borta för alltid, och resten ligger kvar där du föll. Vägen tillbaka får du gå själv.